Almedalen

Denna vecka är jag med på Almedalsveckan i Visby. Det är en fantastisk mötesplats som är unik för Sverige. Det finns inget land som har en motsvarighet till denna vecka. Jag har varit här sju gånger och det har för varje år vuxit. Allt fler seminarier och allt fler besökare. I år bryts dock trenden och för första gången så är det något färre seminarier än året innan.  Men det är tillräckligt många seminarier ändå. Bredden av organisationer är alltid lika imponerande.

De första åren var jag med makthavare.se som fotograf och bildredaktör. I år och liksom de senaste åren är jag i Almedalen för Hörselskadades Riksförbund (HRF). Vi har eget tält där man kan testa hörseln bland annat. Vår ungdomsorganisation Unga Hörselskadade undersöker tillgängligheten genom att testa om det finns hörselslinga på seminarierna och om de fungerar. 

Annonser

MFDs uppföljning saknar djupare analys

I denna krönika kritiserar jag uppföljningarna av funktionshinderpolitiken från Myndigheten för delaktighet.

Uppföljningarna måste leda till något av resultat, en förändring av politiken till exempel. Men så är långt ifrån fallet och allt för ofta blir rapporterna olästa hyllvärmare. Risken är att tilltron till uppföljningssystemet och i förlängningen politiken skadas.

Strategibyte behövs hos funktionshinderrörelsen

Krönika för tidningen Funktionshinderpolitik om behovet av nya strategier för funktionshinderrörelsen.

Här behövs ett strategibyte. Istället för att enbart uppvakta stressade statsråd kan man identifiera och föra dialog med talanger inom de politiska ungdomsförbunden och med nya riksdagsledamöter. Istället för långa kravlistor och handlingsprogram kan man bjuda in till mer öppna dialoger och seminarier. Och inte minst, uppmuntra aktiva inom funktionshinderrörelsen att bli politiskt aktiva.

Oavsett vilket så behövs de som tror på förändring både utanför och innanför det politiska systemet. För att uppnå detta krävs ett lång­siktigt arbete.

Robotar, datorer och framtiden

Skrivit en krönika för tidningen Funktionshinderpolitik om konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning av den den pågående och framtida teknologiska utvecklingen. Ett ämne som diskuteras allt mer i samhället.

Det senaste året har robotar varit ett hett debattämne. Inte minst efter att boken »Den andra maskinåldern« kom ut i fjol och vars kärnbudskap är att vi står inför en ny tid. På samma sätt som ångmaskinen startade den industriella maskinåldern och trängde undan muskelkraft kommer digitaliseringen leda till en ny revolution, inte minst på arbetsmarknaden. Robotar har redan tagit över många arbetsuppgifter i fabrikerna, nu står självlärande robotar redo att ta över arbetsuppgifter tjänstejobb som till exempel läkare och jurister.

Mångfaldsarbete i Sverige

Har på bloggen Full delaktighet skrivit om bristen på mångfaldsarbete inom funktionshinderpolitiken och gör jämförelser med utvecklingen i USA och i Norge.

I mitten av 1990-talet praktiserade jag vid det amerikanska socialdepartementet, Department of health and human services (DHHS). Chef för enheten jag praktiserade vid var departementsrådet Bob Williams. Hans arbetsrum var stort och placerat i ena änden av ett avlångt kontorslandskap där ett 100-tal tjänstemän vid hans enhet arbetade. Bobs arbetsrum väggar pryddes på amerikanskt vis med diplom och bilder på honom tillsammans med kända politiker och höga tjänstemän. Hedersplatsen hade fotografiet där Bob skakar hand med president Bill Clinton. Miljön var precis så som jag den sett i otaliga amerikanska filmer om politikens och maktens Washington. Bara en sak avvek från mina förväntningar. Bob William hade en funktionsnedsättning – en cp-skada – och han var rullstolsanvändare. Han var inte ensam. När jag vandrade längs med de långa korridorerna och i de stora kontorslandskapen i de olika departementen mötte jag synskadade, döva och rullstolsburna. Längst i karriären hade Judy Heumann kommit, statssekreterare på Utbildningsdepartementet och legendarisk ledare inom den amerikanska funktionshinderrrörelsen. På konferenser mötte jag döva advokater och synskadade politiska rådgivare. Tillgängligheten var en självklarhet och gick snabbt att ordna. Regeringskansliet hade till och med egna teckenspråkstolkar anställda och det fanns en organisation för döva och hörselskadade statligt anställda – Deaf in Government. Det hela var omtumlande för mig som ganska nyligen slutfört min akademiska utbildning och fortfarande oroade mig för om det överhuvudtaget fanns plats för mig med en grav hörselskada på arbetsmarknaden. Det fick mig att inse att mycket mer var möjligt än vad jag hade trott. Insikten kom om hur viktigt det är med förebilder. Och bilden av mitt eget hemland förändrades. Jag insåg att Sverige kanske inte var det drömland för oss med funktionsnedsättning som jag hade trott.

Hur står det till med tillgängligheten i Stockholm?

Tillgängligheten i Stockholms stad är en omdiskuterad fråga. Redan 1998 beslutade kommunfullmäktige om att tillgängligheten skulle förbättras i Stockholm.   Målet var att i princip alla brister som fanns i tillgängligheten när det gäller utemiljön och i stadens egna fastigheter skulle vara avhjälpta senast år 2010, och att Stockholm då skulle bli världens mest tillgängliga huvudstad. Det avsattes 100 miljoner årligen till det så kallade tillgänglighetsprojektet som avslutades 31 december 2010. I tillgänglighetsprojektet fanns ett särskilt kansli kopplat. En bok har också tagits fram om projektets arbete. När tillgänglighetsprojektet avslutades beslutades istället att med att göra Stockholm tillgängligt ska vara en naturlig del i verksamheten hos stadens nämnder och bolag istället för särskilt projekt. Borgarrådet Ewa Samuelsson (KD), fick ett ansvar för tillgänglighetsfrågorna. Frågan är hur det ser ut idag?

Att mäta hur tillgängligheten ser ut och jämföra med t ex andra kommuner är inte helt enkelt. Dock kan man utläsa en del i undersökningar som Myndigheten för delaktighet gör av kommunernas tillgänglighetsarbete. De områden myndigheten har samlat in information om är:

  • Arbetsmarknad
  • Fysisk tillgänglighet
  • Idrott
  • Kultur
  • Utbildning
  • Transport

Inom varje område har kommunerna fått en enkät och svarat på ett antal frågor. Dessa svar har poängsatts 0, 1, 2 eller 3 poäng. Därefter har den sammanlagda poängen räknats ut och en procentsiffra har räknats ut i jämförelse med maximal antal poäng. Resultaten har samlats i en särskild databas, kollalaget.mfd.se. Tyvärr är inte särskilt enkelt att använda databasen, bla för att det går inte att jämföra mer än två kommuner i taget. För att göra andra jämförelser med fler kommuner så måste man  plocka ut aktuell statistik manuellt. En annan begränsning är att alla kommuner har inte svarat på alla enkäter. Stockholms stad har t ex inte svarat på enkäten om Arbetsmarknad eller Utbildning. I de fall enkäterna har besvarats har flera frågor besvarats med Vet ej. T ex så vet Stockholms stad inte själva om de ställer krav på fysisk tillgänglighet vid upphandlingar, hur stor andel av bristerna i den fysiska tillgängligheten som har åtgärdats i inventerade verksamheter, såväl kommunala som privata eller om ”Snöröjer kommunen vägen till och från busshållplatser så att alla, inklusive personer med funktionsnedsättning, kan komma fram till hållplatsen?”.

Dock så ger ändå undersökningen en bild av hur kommunerna arbetar med att förbättra tillgängligheten liksom hur de förhåller sig till varandra. I undersökningen har Stockholm hamnat på följande plats i undersökningarna.

  • Fysisk tillgänglighet – plats 56 (171 kommuner besvarade enkäten)
  • Idrott – plats 8 (188 kommuner besvarade enkäten)
  • Kultur – plats 7 (188 kommuner besvarade enkäten)
  • Transport – plats 9 (av 18 svarande regionala kollektivtrafikmyndigheter)

Att göra en jämförelse med alla kommuner kan dock vara orättvist då skillnaderna i förutsättningar mellan Stockholm och mindre kommuner är betydande, därför har jag tagit ut statistik för de tio största kommunerna i Sverige för områdena Fysisk tillgänglighet, Idrott och Transport. Stockholm har, som sagt, inte svarat på enkäterna för Arbetsmarknad eller Utbildning. Enkäten Kultur svarade Stockholm på men inte så många av de övriga storkommunerna. Dock så hamnar Stockholm relativt högt totalt, sjunde bästa kommun. Dock finns det en del märkligheter i svaret för kulturområdet, t ex så saknar staden mätbara mål för tillgängligheten inom kulturen och därför görs inte någon uppföljning. Staden har heller ingen koll på tillgängligheten för fritidsgårdar. I övrigt klarar sig Stockholm bäst i tillgänglighetsarbetet för Idrott och mindre bra i grenen Fysisk tillgänglighet – det som man kunde ha förväntat sig var paradgrenen för staden….

Här följer några diagram, samt tabeller för synskadade.

 

Fysisk tillgänglighet

Diagram fysisk tillgänglighet

 

Norrköping och Jönköping svarade inte på enkäten.

 Kommun Andelssvar
Luleå  91%
Linköping  74%
Malmö  73%
Västerås  71%
Helsingborg 71%
Göteborg  68%
Uppsala 59%
Stockholm 55%
Örebro 47%
Norrköping 0%
Jönköping 0%

Idrott

Diagram över tillgänglighet idrott

Örebro svarade inte på enkäten.

 Kommun Andelssvar
Jönköping 85%
Stockholm 64%
Göteborg 51%
Linköping 46%
Helsingborg 46%
Uppsala 39%
Västerås 31%
Malmö 26%
Norrköping 18%
Örebro 0%

Transport

Diagram över tillgängligheten inom transortområdet

 

Kommun  Andelssvar
Sörmland 83%
Göteborg 81%
Linköping 67%
Norrköping 67%
Stockholm 60%
Malmö 58%
Helsingborg 58%
Örebro 53%
Västerås 50%
Uppsala 36%
Jönköping 0%

 

Tycker ni att statistiken ger en rättvisande bild av hur tillgänglighetsarbetet går i Stockholm?

Norska webbsidor måste vara tillgängliga

I somras trädde nya krav i kraft i Norge på tillgänglighet. Från och den 1 juli måste alla nya webbsidor och serviceautomater som vänder sig till allmänheten kunna användas av alla enligt kraven universell utformning i diskriminerings- og tilgjengelighetsloven. De som existerar idag ska vara universellt utformade senast 1 januari 2021. När kraven utfärdade i somras uttalade likestillingsminister Solveig Horne:

– De nye kravene vil gi mennesker med funksjonsnedsettelser en helt ny mulighet til å delta i arbeidslivet og å bli selvhjulpne. De vil kunne bruke offentlige og private tjenester på nett, få større mulighet til å delta i samfunnsdebatten og for eksempel slippe å be om hjelp fra forbipasserende for å kjøpe togbilletter, sier likestillingsminister Solveig Horne. I følge Horne vil de fleste av oss i løpet av et livsløp nyte godt av disse nye kravene.

Särskilt tillsynsmyndighet är Direktoratet for forvaltning og IKT (Difi) och vägledningar har tagits fram.