Tillgänglighet och kostnader

Innan regeringen lade förslaget om bristande tillgänglighet i diskrimineringslagen hade frågan utretts flera gånger, och med flera olika kostnadsberäkningar. Just detta med kostnaderna, eller rättare sagt, de befarade kostnaderna, har varit den stora stötestenen. Det går att dra paralleller till den liknande utvecklingen av kravet på att ta bort enkelt avhjälpta hinder i plan- och bygglagen (PBL 8 kap. 2 §).  Kravet föreslogs första gången av Handikapputredningen. Det var en stor utredning som verkade under åren 1989-92 och som i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:46) lade fram förslaget om LSS och rätten till personlig assistans och flera andra förslag för förbättrat stöd till individen. Men slutbetänkandet, Ett samhälle för alla (SOU 1992:52), hade en annan inriktning. Här var fokuset på samhället och de hinder som finns och hur de skulle kunna minimeras. Ett av förslagen innebar att befintliga lokaler till vilka allmänheten har tillträde skulle uppfylla krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder senast vid utgången av år 2008. Förslaget var delvis inspirerat av den amerikanska diskrimineringslagstiftning, the Americans with Disabilities Act som hade trätt i kraft två år tidigare, 1990.  Förslaget utreddes vidare av Plan- och byggutredningen (SOU 1994:36) som filade på ett förslag som var tänkt att finnas med I propositionEN. Men dåvarande regeringen lyfte ut förslaget i sista stund och istället fick Boverket i uppdrag att utreda de ekonomiska konsekvenserna. När Boverket hade gjort det och  redovisade en kostnadsberäkning landade den på mellan 3.5 och 30 miljarder beroende på ambition och nivå på kraven. Den sista siffran fick politikerna att sätta något i halsgropen och därmed tvärdog förslaget. Men i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken återkom förslaget,  dock utifrån den lägsta nivån, att hindren skulle vara enkla att avhjälpa. Det ledde till nuvarande lagkrav i PBL. Har det blivit som det uträknades? Tja, det som har varit tydligt är att framförallt privata fastighetsägare och i miljöer som restauranger och affärer, i väldigt liten utsträckning har gjorts vad som skulle göras. På den kommunala sidan, vad gäller allmänna platser som gator och torg, har det varit bättre. Här kan förändringarna i diskrimineringslagen ha betydelse och effekt.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s